OSTERBOTTEN/POHJANMAA

EU står inför den största gröna skatteväxlingen i världshistorien och ingredienserna kommer att påverka medlemsstater, regioner, företag och privatpersoner. Slutnotan kommer att bli enorm för medlemsstaterna. Med målsättningen att 1,8% av ländernas BNP ska användas för ”Green Deal” kommer ingen att lämnas oberörd.

Att Green Deal förankrats visar på bred politisk konsensus kring synen på global uppvärmning som vår tids största klimathot. Green Deal har också utformats för att förhindra ”grön skatteflykt”. De företag som inte följer spelreglerna ska utestängas från den integrerade europeiska marknaden. Klimatneutralitet i EU fram till 2050 är en massiv utmaning och Finland har målsättningen att återigen vara bäst i klassen.

Förankringsarbetet kring kommissionsordföranden Ursula von Leyens miljöprogram pågår inom alla nivåer i brysseladministrationen och organisationer med möjlighet att påverka arbetet i beredningsskedet eller som har behov av att analysera konsekvenser för sina regeringar och uppdragsgivare följer noggrant med. I egenskap av de finländska medlemsregionernas representant i Conference of Peripheral Maritime Regions, går det nu att konstatera att ”Green Deal” är det hetaste strategiska politiska ämnet i EU.

För Finlands del är det oerhört viktigt att bevaka den politiska dimensionen av framväxten av Green Deal, men redan i det här skedet är det skäl att analysera hur det påverkar vår samhällsstruktur. Ramarna för framtida åtgärder finns redan klara och kohesions- eller sammanhållningspolitiken kommer att påverkas av dem under stödperioden 2021-27. Uppskattningsvis 25% av EU:s kohesionspengar kommer att riktas till den gröna energi- och skatteväxlingen under perioden.

Direkta kostnader för en grön skatteväxling kommer att påverka företagens lönsamhet och konkurrenskraft, åtminstone på kort sikt. Enorma möjligheter finns men företag behöver orientera sig i strukturomvandlingarna för att inte marginaliseras. Jordbruket, som redan kämpar i en oerhört svår strukturell och ekonomisk situation kommer att vara ännu mer känsligt för tunga begränsande bestämmelser och nya regelverk. Infrastruktur- och kommunikation är också sådana områden där det redan i det här skedet föreslås tunga strukturella åtgärder.

Ett osäkrare värde på äldre fastigheter, behovet av ökad energi- och miljöeffektivitet på nya byggnader och behovet av förnyelse av bilparken är sådana saker som kommer att belasta medborgarnas privatekonomi. Helt förståelig oro finns för att den finländska jordbruksekonomin raseras, att avfolkningen av landsbygden ska accelerera och att våra företags konkurrenskraft ska skadas.

Trots att det finns tydliga ideologiska skillnader inom regeringen finns det en logik i högt ställda klimatmål som är i linje med de krav EU kommer att ställa. Detta blir också förutsättningar för att Finland ska få ta del av kohesionspengar under den kommande stödperioden. Samtidigt måste de krav som ställs från EU implementeras i Finländsk lagstiftning och regelverk på ett balanserat och hållbart sätt.