Bryssel tror på hårda sparkrav

Lobbande är inte alltid ett ord som väcker positiva associationer men för de finländska landskapen blir det i och med landskapsreformen viktigare än någonsin att kunna driva sina frågor på den europeiska arenan och direkt kommnikation med de folkvalda EU-parlamentarikerna och tjänstemännen inom Kommissionen måste lyftas till en ny nivå. 
 
MEP Anneli Jäättenmäki ser Brexit som en av de riktigt stora utmaningarna för EU och på kort sikt gäller det att hitta finansiering i storleksordningen 15 miljarder för att balansera bortfallet av britterna. Förslaget som Kommissionen försökt förankra på en ökning på 1,3% i medlemsavift är allt för stor enligt Jäättenmäki och kvar lämnar ett stort inbesparingsbehov som ofrånkomligen kommer att träffa jordbruksstöden och kohessionspolitiken. 
 
Finland bär redan ett proportionellt stort ansvar för finansierandet av kohesionspolitiken, som innebär att EU-staterna hjälper till att finansiera strukturell utveckling i regioner som behöver stöd. Kohesionspolitiken kommer ofrånkomligen att behöva ses över i och med den kostsamma Brexit. Till vissa delar har unionen växt för snabbt och tagit med länder i Östeuropa som inte varit redo för EU-inträdet, bedömmer Jäättenmäki. 
 
Jäättenmäki poängterade bl.a. att Frankrikes önskan om att få med Rumäninen som språkligt sett ligger nära Frankrike, eftersom de tillhör samma latinska språkstam gjorde att den utvecklingen försnabbades. I och med Brexit såg hon däremot att det var förhastat eftersom franska språket gjort en enorm domänvinst inom EU efter beslutet om Brexit och det märks på alla nivåer inom det dagliga arbetet inom parlamentet. 
 
Inom parlamentet avgörs ofta frågor utgående från nationella överväganden bland de stora medlemsstaterna men även de politiska grupperna är betydelsefulla spelare. Jäättenmäki lyfte upp Ungern och Polen som exempel. Bägge länderna spelar i bottenligan i EU när det gäller mänskliga rättigheter och demokratiutveckling. Det är ändå Polen som får fler åthutningar medan Ungern klarar sig relativt helskinnat undan från kritiken. 
 
Förklaringen till det är enligt Center-MEP:en att den Ungerska premiärministern Orbans parti hör till den största gruppen  EPP som är en borgerlig samlingskoalition. Det finns en oro för att Orbans grupp skulle lämna EPP ifall man började kritisera dem och däröfr har man valt en försiktig linje. I fallet med Polen blir det enklare att vara hårdhänt eftersom den polska premiärministern hör till det främlingskritiska, ACRE. Jäättenmäki var mycket kritsk till detta och efterlyste en fristående juridisk institution som kunde ta itu med stater som spårar ur. 
 
Finland har stora utmaningar framför sig från och med 2019 när ordförandeskapet för EU tillfaller Finland, förklarade ambassadör Minna Kivimäki I samma veva kommer ett nytt parlament att installeras och en ny kommission att utses. Inte nog med det så kommer också Brexit att genomföras. 

 
Juha Ruippo som är MTK:s representant i Bryssel ser utmaningar med det kraftiga budgetbortfallet i och med Brexit och förklarade att en stor del av smällen kommer att tas av jordbrukssektorn, eftersom den tillsammans med kohesionspolitiken är den största utgiftsposten för EU. Biodiveritet, vattenfrågor och lokal förädling är sådans aaker som kommer att prioriteras i kommande stödprogram. 
 
Antti Timonen som är Jyrki Katainens medarbetare i Kommissionen diskuterade den ekonomiska politiken djupare och var liksom de övriga föredragshållarna bekymrad över de ekonomiska utmaningarna men framhöll att trots att Finland är en nettobetalare så är Finland ett av de länder som har fått bäst utdelning på de stöd som distrubierats främst via Europeiska Investeringsbanken.
 
Utbildning, innovationer och forskning är områden man kommer att prioritera och EU kommer i framtiden att åta sig ett större ansvar när det gäller försvars- och säkerhetspolitik. Det gör man främst genom att  stödja samverkan inom bl.a. försvarsindustrin och utvecklandet av cybersäkerhet. 
 
Landskapen i Västra Finlands Allians har sedan flera år samarbetat kring ett eget kontor i Bryssel och med en handfull anställda arbetar man för att bevaka lanskapens position i Bryssel. Jäättenmäki underströk att man räknar med att det finns 11.000 personer i Bryssel som arbetar med lobbning. Enbart Tyskland har över 60 personer på sin byrå.