Päls lyfter Österbotten
I mitt arbete finns det ofta orsak att känna glädje och tillfredsställelse. Att börja arbete för de österbottniska pälsfarmarna har varit det intressantaste jag haft förmånen att göra under en mångsidig arbetskarriär. Att agera rådgivare- och talesman för farmarkåren är också utmanande.
De värdefullaste ögonblicken är när man kan känna tillfredsställelsen av att kunna hjälpa en pälsdjursproducent lösa ett svårt problem och de absolut roligaste ögonblicken är när man får ta del av den glädje, men också lättnad, som uppstår i kåren efter en lyckad pälsauktion.
Utmaningarna inom branschen är många och ofta tar det tid att lösa saker men viljan och målmedvetenheten är en av de starkaste drivkrafterna inom den finländska pälsfarmarkåren. Den öppenhet och den allt mer direkta kommunikationen med resten av samhället som uppkommit de senaste åren har hjälpt kåren att fokusera på de utmaningar som närsamhället prioriterat. Det samarbetet har ibland varit spänt men till många delar också lyckat. Det har öppnat nya dörrar, möjligheter och problemställningar som idag gör pälsbranschen till en mångsidig och dynamisk jordbruksnäring. Inget blir färdigt över en natt men ser man tillbaka 15-20 år i tiden har oerhört mycket gått framåt i branschen.
Titt som tätt ställs vi under en skarp och kritisk lins när vi ska diskutera pälsdjursuppfödningen med press- och media. Det kommer ofta kritiska frågor och påstående som kan verka mer eller mindre ogenomtänkta men det är också något branschen ska tåla. Det är en sak. Moraliskt teoretiserande människor med olika åsikter om hur vi ska förhålla oss till djurhushållning, samt kraftfulla etiska ställningstagande utgående från mycket varierande personliga ställningstaganden och moraliska värdegrunder är en annan sak. Detta tyvärr ofta av människor som har liten eller begränsad kunskap om branschen.
Intresset för de människors fortsatta välgång som är beroende av branschen är i många fall obefintligt hos branschens vassaste kritiker, eller helt enkelt obegripligt fantiserande, som t.ex. De Grönas Pekka Haavisto som rekommenderar jordbruk- och fiske åt näringsberövade pälsfarmare. Det viktigaste nu och i framtiden är ändå djurens välfärd och kårens egen förmåga att hela tiden utveckla branschen längs en hållbar linje. I det arbetet har faktiskt en sund kritsk journalistik en plats så länge den är konstruktiv och på ett rättvist sätt låter också vår näring komma till tals.