Höj nivån på ungdomsvården

Enligt en undersökning gjord av statens ungdomsråd, den så kallade ungdomsbarometern, har ungdomar idag en mycket svag kunskap om hur man påverkar i samhället och hur samhälleliga strukturer fungerar. Detta trots att man i över tio års tid haft en lag som ålägger kommunerna att ta inbegripa ungdomarna i beslutsfattande och att de ska höras i frågor som har med dem själva att göra.

Till viss del anser jag att man i kommunerna missat en viktig del av problematiken och att man konstruerat lösningar som inte når fram till de ungdomar som samhället kanske mest skulle behöva nå fram till med samhällsinformation och stöd i övergången till vuxenlivet.

Ungdomspolitiken inom kommunen är idag ofta inriktad på att ge ungdomarna inflytande och möjlighet att påverka politiska processer i kommunen. Enligt ungdomslagen ska ungdomar höras i frågor som har med dem själva att göra och ofta anser man att inrättandet av ett ungdomsfullmäktige eller ett ungdomsråd gör att man uppfyller det kravet. 

Det är bra att man från kommunerna inrättar forum för att öppna dörren till samhällspåverkan för ungdomar men kommunernas ansvar är mycket bredare än så. Ungdomsarbetslöshet, psykosociala problem och utslagning är med stor sannolikhet inte det största problemet för de ungdomar som tar plats i ett ungdomsfullmäktige.

Satsningar på så kallade ungdomstelefoner är bra satsningar men hur många ungdomar förstår att söka hjälp innan problemen blivit för stora?
 
En stor del av de ungdomar som tar plats i beslutande organ och blir aktiva samhällspåverkare är sådana som med stor sannolikhet redan har de rätta sociala verktygen för att bli framgångsrika. För ungdomar som brottas med sociala problem, utslagning, drogproblematik, utanförskap och svaga skolresultat har arenor för ökat politiskt inflytande i egna kommunen förmodligen begränsad betydelse.

Det finns egentligen bara ett sätt att på ett ordentligt sätt att reda ut vad ungdomarna anser om frågor som har med dem själva att göra och det är att rakt upp och ner fråga dem. Att göra det arbetet i kommunen är knappast något som är särskilt populärt bland tjänstemännen som är ansvariga för ungdomsförvaltningen eftersom det är dyrt, arbetskrävande och ofta finns ingen uppbyggd kapacitet för att göra det genomgående.

För allt för många ungdomar är tillvaron mycket långt från den glädjefyllda och sorglösa tillvaro som vi alla vill ha för våra barn. 
 
I skolan finns personalresurser som kunde genomföra strukturerat hörande av ungdomar men i ett läge där många kommuner kör sparkrav och dras med kronisk underresursering på bildningssidan är det knappast något som skolorna skulle klara av. Den uppsökande verksamheten som drivs i olika former i kommunerna är bra och viktig men den klarar inte ensam av att lösa problemen.

Det här är frågor som jag haft orsak att poängtera förr. Det finns bara ett sätt att nå fram till ungdomar och det är att sätta sig ner med dem och diskutera. Det är inget enkelt arbete och naturligtvis också resurskrävande. Men att t.ex. ordna tillfällen för enskilda diskussioner med elever i högstadieåldern kunde vara en metod där man kunde börja kartlägga vilket typ av stöd en ung person skulle behöva ha för att få en lyckad övergång till vuxenlivet.

Kommentera här: