Olycklig universitetsreform
Förslaget att ge studentexamen en större betydelse vid inträde till universitet samtidigt som inträdesproven ska få mindre betydelse försvaras eftersom inträdesproven anses arbetsdryga för universiteten. Jag tycker det är en mycket olycklig reform av inträdeskraven till universiteten och jag anser att man fortsättningsvis måste kunna lägga ner resurser för en helhetsbedömning av lämpligheten av en studerande. Tidigare studieprestationer måste naturligtvis väga tungt men kan inte bli avgörande.
Jag var under högstadietiden en av de riktigt ”skoltrötta pojkarna”. Jag var visserligen intresserad av samhällsfrågor och historia och var på det viset relativt allmänbildad för min ålder men man kan utan överdrift säga att jag var rejält underpresterande i skolan. Dåliga skolresultat ledde som för många andra till att min fortsatta yrkesutbildning blev hackig och ostrukturerad.
Jag insåg emellertid efter min armétjänst att jag måste skaffa en någorlunda hyfsad yrkesutbildning. Genom kvällsstudier, vid sidan av skiftesarbete, caféföretagande på somrarna och portiersarbete på den lokala puben på helgerna, blev jag marknadsföringsmerkonom genom kvällsstudier från handelsläroverket i Jakobstad 1996.
Efter det fortsatte jag med skiftesarbete på industri en tid men fick ett litet uppvaknande när min mammas väninna Helena Häggström uppmanade mig att söka till universitet och studera, tanken var för mig främmande men den slog rot och jag började kolla upp vilka möjligheter som fanns. Jag konstaterade att det gick att söka in till universitet på merkonombetyg men inträdesprovet naturligtvis var mycket viktigt.
Litteraturen till inträdesprovet i historia utgjordes av David Kirbys bok om Östersjöländernas historia. Jag fick tag i boken och läste den från pärm till pärm åtskilliga gånger under våren. För att stödja inlärningen och för att kunna repetera när lånetiden gick ut, gick jag in för att skriva av den i häften. Jag orkade inte skriva av längre än till sid 58 innan jag insåg att det kanske var en lite överdriven åtgärd. Att läsa in boken på kassettband blev inte heller särskilt lyckat, men även det försökte jag mig på.
När jag sedan åkte till Åbo för att göra inträdesprovet torde det ha varit en av de mest dramatiska ögonblick jag upplevt. Jag satt och skrev tills vi blev utschasade och resten av sommaren hade jag en klump i magen av oro medan jag väntade på beskedet.
Kommer mycket väl ihåg känslan sen när jag fick beskedet att jag var antagen. När jag sedan började studerade fick jag via en av mina lärare veta att jag haft näst bästa resultat av alla som sökt in. Jag hade tydligen greppat Östersjöländernas historia och något studentbetyg hade aldrig någon frågat efter.
Förmodligen skulle jag ha klarat inträdesprovet också med det förnyade systemet, men jag hoppas verkligen inte att man genom åtgärden förnekar människor möjligheten till senare karriärsval i livet och möjligheten att på riktigt få ta del av ”livslångt lärande” också inom akademiska ämnen