Ett österbottniskt perspektiv på Maarit Feldt-Ranta
Ett presidentval är på kommande och det stora stöd som visats för de finlandssvenska socialdemokraternas tidigare ordförande Maarit Feldt-Ranta anmärkningsvärt stort. En gissning är redan i det här skedet att Maarit får uppdraget att möta den sittande presidenten i en andra omgång i det kommande presidentvalet.
För mig och många andra var det en angenäm och oväntad överraskning att Maarit gav sig in i presidentkampen. I Finland idag finns en andefattig debatt där språkliga och kulturella frågor samt Finlands roll som en del av ett nordiskt samfund diskuteras utgående från populistiska samt språk- och främlingsfientliga riktlinjer.
Maarit har genom sitt politiska arbete skapat sig en stark och trovärdig nordisk profil och hon har också som tvåspråkig finländare en genuin och bred förståelse för de bägge språkgrupperna. Jag ser Maarit som en utmärkt möjlighet att befästa vårt lands roll som en del av en nordisk samhörighet och som en talesman för ett multikulturellt, tvåspråkigt Finland.
Som österbottniska lokalpolitiker funderar jag naturligtvis på hur en president skulle kunna vara vårt landskap till hjälp. Maarit har naturligtvis en fantastisk potential att hjälpa oss att utveckla Österbotten. Maarit känner Österbotten mycket väl och har som FSD:s ordförande och riksdagsledamot i otaliga frågor deltagit i intressebevakning som gett henne värdefull och unik insikt i lokalpolitiska förhållanden och hur och näring- och föreningsliv i Österbotten fungerar.
I Österbotten pågår för närvarande ett flertal ambitiösa projekt för att höja landskapets attraktions- och konkurrenskraft. Vårt geografiska läge ger oss en mycket stor fördel och vi har alla möjligheter att göra en ännu kraftfullare insats i arbetet med att stärka Finlands internationella konkurrenskraft och att trygga sysselsättning och en hög servicenivå i vårt land.
I det arbetet skulle vi ha en kunnig, orädd och balanserad talesperson i Maarit Feldt-Ranta. I ett läge där Österbotten i många tunga och viktiga förvaltningsfrågor tryckts ut i periferin och där det svenksa språket allt som oftast läggs på undantag behöver vi en president som aktivt använder sig av sin auktoritet och sitt informella inflytande för att ifrågasätta och påverka.