Jakobstad som resecentrum?
Under fjolåret fördes intensiva diskussioner om VR:s spårtrafik från Bennäs. Många upprörda röster höjdes över den försämrade kvaliteten och tillgängligheten. I Jakobstadsregionen engagerade man sig föredömligt och utsikten med en permanent nedklassning av Bennäs och en utökad koncentration av trafiken till Karleby är för regionen oacceptabel.
Från och med januari 2019 övertar landskapet Österbotten ansvaret för vägnätet från NTM-centralen. I och med det kommer också det hopplöst underdimensionerade vägnätet inom landskapet att skötas av oss själva. Det blir oerhört intressant att se om vi inom landskapet kan uppbåda tillräckligt med politisk vilja för att genomföra de infrastruktursatsningar som Österbottens Förbund påtalat i stort sätt ända sedan landskapet började verka som förvaltningsorgan.
Inom ett par år kommer också VR:s monopolställning att upphöra och privata företag kommer att få tillgång till järnvägsnätet. Det skulle i och med det finnas en utmärkt möjlighet att förstärka Jakbostads ställning som resecentra och förbättra tillgängligheten för arbetspendling och näringslivsutveckling. Det skulle vara intressant att se en seriös utredning kring en privatägd rälsbuss i trafik längs rutten Jakobstad-Bennäs-Kauhava-Seinäjoki.
Rälsbusslösningar är idag vanligt förekommande på svagare trafikerade linjer. Bland annat liknande den som trafikerar linjen Karis-Ekenäs eller som man bekvämt kan använda från Seinäjoki till Tuuri. Med sådana lösningar kunde man mata resenärer till de lämpliga avgångar som sker från Seinäjoki samtidigt som Jakobstadsregionen och Seinäjoki skulle bindas ihop med en miljömässigt klok och smidig lösning.
Kauhava med det expansiva och dynamiska Power Park skulle säkert vara mycket intresserade av att delta i en långsiktig lösning som matar nöjesparken. Kauhava har redan ingått ett dyrt avtal med VR för att få fjärrtågen att stanna i Kauhava. Att gå in som delägare i en egen regional lösning skulle säkert vara intressant. Det katastrofala skick som vägnätet söder om Jakobstad ställvis befinner sig i skulle säkert göra en rälsburen lösning attraktiv.
Pendlingsmöjligheterna mellan Jakobstad och Bennäs, som är en populär boendemiljö och administrativt centrum i Pedersöre skulle också utnyttjas, för att inte tala om ett ökat utbyte av arbetskraft mellan Seinäjoki och Jakobstad. Det växande Seinäjoki skulle till exempel säkert gärna ta emot kunnig och tvåspråkig arbetskraft från Jakobstadsregionen och arbetskraftsbehovet kunde naturligtvis mättas åt bägge hållen.
En rälsbuss kunde med fördel införskaffas av ett aktiebolag bestående av regionens kommuner, Kauhava och Seinäjoki och exempelvis upplåtas åt en eller flera privata aktörer. Idag kan också rälsbussar framföras utan konduktörer vilker gör transporten billigare. EU-stöd för dylika infrastruktursatsningar finns troligen att sökas och säkert skulle det också gå att utreda samarbete med VR kring detta.
